Andreas gästbloggar


I detta inlägg gästbloggar mitt ex Andreas. Han kommer att berätta om en av sina dejting upplevelser, håll till godo kära vänner!

Min första dejt var väl långt ifrån vad man kan kalla seriös.. Jag hade haft ett par flickvänner innan det här hände så jag kände mig rätt självsäker när det gällde kvinnor, eller ja.. Man kan väl säga att jag inte var totalt bakom flötet iaf. Det hela hade börjat via ett community som heter Darkside, eller om det var helgon(det här är rätt
ovesäntligt för historien), och vi hade lärt känna varandra under loppet av 1-2 månader skulle jag tro. Efter många och långa msn konversationer så bestämde jag mig för att jag ville veta hur den här tjejen var i verkligheten. Allt om henne lät nytt och spännande, vilket det ju ofta är om man träffar någon med andra intressen än en själv.. Så jag frågade om hon ville gå på en dejt med mig och hon svarade ja. Så vi bestämde datum och tid och allt sånt. En fredagkväll i ö-vik kunde väl inte vara helt fel minns jag att jag tänkte och såg fram emot det hela.

Foofie vet hur seriös jag är om vissa saker, bara för att kvällen skulle kännas lite speciell så hade jag klätt mig lite fint och köpt ett litet urval med små blommor som på "blomspråk" sa att hon som fick dem var "intressant, facinerande, vacker och lite egen", när jag klev av bussen till stan så satt hon på en av perongerna och rökte
som en skorsten, det här var för övrigt långt innan jag började röka själv och tyckte att rökning var något av det mer osexiga man kunde göra. Så när vi hälsat på varandra och kommit fram till att den ena var vem den utgett sig för att vara så jag gav henne blommorna som då var inslagna, hon kastade genast ner dem i sin väska utan att kolla på ens kolla på dem och frågade om vi skulle gå vidare.

När jag frågade vart hon ville äta så drog hon in mig på en kiosk vi lämpligt nog precis gick förbi, hon sa något om att hon skulle köpa en grej till sina ödlor. Inne i kiosken visade det sig att de sålde allehanda sjuka grejer så som levande och torkade larver, övrigt dött fanskap och andra underliga asiatiska saker. Vad som gjorde att jag halvt freakade ut var inte vad som fanns i butiken i sin helhet utan när hon sa att hon köpte larver och pekade på en låda som låg lite avsides som hon matade sina ödlor med och således plockade upp en liten stackare av de torkade larverna och tog en liten tugga från den varpå hon sa "jag har alltid undrat hur de här smakade...". Medans rysningarna sakta men säkert gick ur kroppen och hon köpt en påse med de döda torkade larverna så började hon fundera på mat(vilket jag i stort sett tappat intresset för helt för stunden).

Det visade sig att kiosken bara var en del av verksamheten i den lokalen, den andra var en take-out kinarestaurang. Vi köpte således mat och gick sen upp till hennes lägenhet och åt. Inte allt för romantiskt med tanke på att jag i första hand hade tänkt mig att äta på en restaurang, om inte annat något lite finare än en snabbmats restaurang som låg vägg i vägg med ö-viks insektsslaktare nummer 1. Efter maten skulle vi gå på bio, och i ett tappert försök att vara lite gentleman-ish så fick hon välja kvällens film. Jag vill minnas att det var den råaste skräckisen som gick just då vilket inte gjorde mig något alls men inte heller det var speciellt romantiskt.. Sen när den var slut och hon tände sin femte ciggarett sen vi ätit så sa hon att vi skulle på fest, vilket kom som lite av en överraskning för mig. Hur som helst så vi gick och handlade lite drickbart och gick sen till festen som var 4 kilometer bort, vilket var något jag räknat ännu mindre med.

Festen var väl något av de mer flummiga jag varit med om, det hela började med att alla satt i en soffa och gned om handtagen på sina påsar medans de väntade på att Simpsons skulle sluta så att festen kunde börja. Bara det var lite för knepigt för min smak, men å andra sidan så har jag alltid varit lite efter när det gäller rätt och fel för
vad som är socialt korrekt, det blev lite av en wtf upplevelse, men jag satt tyst och snällt och väntade på att programmet skulle sluta. Sen brakade det loss och det hälldes upp groggar till höger och vänster och alla skrek och hade sig och alla frågade mig vem jag var och varför jag var på festen.

Hon hade inte orkat ta sig tid att förklara vem jag faktiskt var så jag stammade fram något i stil med "jag var på dejt med henne där idag, och sen kom vi hit..?", när jag pekat på henne och de frågat henne istället så slutade de bry sig och fortsatte med sitt och jag satt i ett litet hörn och fattade ingenting. När jag väl fått i mig lite så började
jag surra med andra som inte heller verkadeveta vad de egentligen gjorde där och det höll på fram tills klockan elva på kvällen när jag inte sett till min "dejt" på lite drygt en timme. Varpå jag började leta efter hennelite varstanns både inne i lägenheten och utanför för att se vars hon tagit vägen. en halvtimme senare när jag satt mig på en stol i köket och fick syn på det berg av tvätt som stog instuvat i ett hörn upptäckte jag två skor med tillhörande fötter som inte riktigt hörde hemma i berget, det visade sig vara "dejten" som däckat efter att ha lagt sig bakom högen.

Det hela slutade med att jag fick hennes lägenhetsnyckel av en av hennes kompisar som sa att jag skulle gå hem dit och sova och sen åka hem på morgonen eftersom att hon var en bitch som bakfull. Jag argumenterade inte emot utan var mest lättad över att komma därifrån. Så jag gick de 4 kilometrarna tillbaka och lade mig att sova
i hennes soffa och tog första bästa buss hem igen. Jag hörde aldrig av henne igen efter det. The End.

Ps, jag hoppas ni skrattar lika grovt som Foofie gjorde när hon fick höra den här historien...




/Andreas



Kommentarer
Lars

asså denna historia är ju lite konstig :P rolig som fan men jag tycker dock synd om han oxå :(

2010-02-19 @ 21:52:09
URL: http://illy.bloggagratis.se/
Räven

HAHAHAHA åh fantastiskt. Jag önskar jag hade såna historier att lägga upp i bloggen. Dessvärre är alla mina roliga anekdoter från vänner sexuella och svinäckliga... och jag kanske har någon stackars elvaåring som läser :(

2010-02-25 @ 14:01:56
URL: http://rodrav.wordpress.com


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback