Jag har funderat lite. Ni vet det där ordspråket "kärleken kommer och går men vännerna dom består". Asså... jag tycker att så är det ju inte riktigt. Jag menar visst när man är ung så har man pojkvänner som det kanske håller med något år eller någon enstaka månad. Men i många fall så finner man ju s.k "den rätta" senare och gifter sig osv och håller ihop i stort sett hela livet. Så kärleken kan ju mycket väl bestå. Men vad är det som säger att vännerna består? Jag menar herregud jag har idag ingen som helst kontakt med någon alls som jag gick med i varken dagis, förskola, eller grundskolan överhuvudtaget. Idag har jag endast kvar två vänner från tiden jag gick gymnasiet. Så jag umgås ju med helt andra personer nu för tiden. Jag menar livet förändras, man flyttar, man växer ifrån varandra, byter skola, byter jobb ja ni vet. Hur många tror ni har någon vän som de hängt ihop med sen dagis eller grundskolan genom hela livet? Jag tror fan inte det är många asså. Så nej jag upplever inte att vännerna består alla gånger. För som sagt... av den enkla anledningen att ens liv förändras genom åren.

Så min slutsats är att kärleken kan bestå lika mycket som vänskapen gör det. Precis som kärleken på samma sätt kan komma och gå precis som vännerna kan göra det.