Enöga


Efter ungefär två veckors tystnad har jag insett att jag inte duger som vän. Antagligen spelar det ingen roll hur mycket jag brytt mig, stöttat och försökt räcka till och nå fram och det svider men vad gör man. Har du några invändningar så vet du hur du ska få tag i mig. Men kom ihåg att det är inte jag som valt detta, du vet hur du ska gå till väga för att konakta mig men det verkar du ju inte ha några planer på. Tråkigt är det men kanske lika bra att jag går vidare, jag sätter segel mot nya horisonter. Ofta finns det du söker mitt framför nosen på dig...

 



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback