Ja det var väl dags för en liten lägesrapport igen då. Jag har inte spysjukan längre iaf men jag är inte helt 100 riktigt än. Men det tar sig. Det mesta känns allmänt pest och pina just nu. Först tar man en timma i taget, sen en dag i taget. Jag har 2 veckor kvar på praktiken så om jag fortsätter att ta en timma i taget och sen en dag i taget så borde jag klara det. Jag vill har vår och sol, jag vill ha tillbaka min matglädje, jag vill att allt inte ska kännas så jobbigt hela tiden. Det hade varit en bra början iaf.

Jag har varit stört jävla sjuk hela helgen. Började natten ons-tors. Hade lös avföring (om vi ska uttrycka oss "fint") i 2 dygn. Spytt 2 gånger. Hade typ konstant huvudvärk i 1 dygn minst. Ont överallt i kroppen till och från. Har varit allmänt illamående, svag, svimfärdig och yr. Så ja, ett helvete med andra ord. Har inte lyckats få i mig ett ordentligt mål mat sedans i onsdags. Vad jag ätit sedan dess tills nu är: två limpsmörgåsar, en bit smörgåstårta (som jag spydde upp), yoghurt (som jag också spydde upp). Idag har jag druckit lite mer yoghurt och har ätit lite pastagratäng som låg i frysen som jag hitils har fått behålla. Så jag är ju på bättringsvägen i alla fall. Men det är söndag nu och jag känner mig verkligen inte riktigt 100 ännu så det blir nog ingen praktik fören tidigast onsdag. Klarade med nöd och näppe av att närvara på begravningen med tanke på mitt tillstånd. Så nej jag har inte direkt överskott på livslust just nu. Det blir att ta det chill med kissen ett tag.

...Wee I puked some rainbows...

Det har varit as-jävla-kallt de senaste dagarna och jag ser att det kommer fortsätta vara ungefär lika kallt hela veckan typ. INTE pepp, om jag säger så. Det gnistrar om snön och det känns som att man ska förfrysa låren. Praktik till på torsdag och begravning på fredag. Jag vill har vår!

Det här är nog den längsta bloggpausen för mig någonsin. Jag kan inte lova frekvent update på ett tag till heller. En smula trist tycker vissa kanske, whatever tänker någon annan. Mitt liv är som en bergodalbana just nu, bokstavligt talat. Stundvis känns allt så underbart och ibland är det bara helt åt helvete. Det är mycket som har hänt och händer just nu.

Jag har har nog gått ner en del i vikt. Går och är illamående för jämnan känns det som. Jobbigt att äta för det mesta. Jag som annars brukar vara så matglad, vad har hänt? Det känns som att jag ska spy oroväckande ofta.

Jag har slutat med Mirtazapin och har nyligt börjat med Imovane istället.

Jag ska göra praktik en månad framöver. Är inte det minsta peppad men hoppas att jag ändrar inställning snart.

Jag är hysteriskt förälskad i en underbar person och jag hoppas hoppas hoppas...

I övrigt är det mycket familje angelägenheter som jag grubblar och oroar mig över.

Det är en allmänt jobbig period för mig just nu och jag hoppas att ni som står mig nära har överseende med att jag inte orkar engagera mig särskilt mycket vad gäller allt och inget. Vissa dagar vill jag bara ligga och andas, jag vill bara gömma mig för världen, pausa allt. Vill bara lägga mig i en koma i en månad eller två, men samtidigt vill jag inte missa något... Som vanligt måste jag vara "duktig", försöka hålla huvudet högt och bara orka. Alla andra orkar ju då borde ju jag orka eller vadå? Det finns inte tid för att gömma sig från världen i flera dagar. Ta en powernap så blir allt bra ska du se. Bara andas så ordnar sig allt. Drick en kopp te så känns det nog bättre sen.