Jag pratade med mamma tidigare ikväll... När jag hade lagt på så grät jag. Första gången jag gråtit på ett bra tag nu. Sist jag grät var jag i en period då jag grät kring 5 gånger om dagen.

Min mamma har ärvt en hel del pengar och hon betalar för laptopen jag beställt. Eftersom att beställningen gjordes i hennes namn så kommer den att levereras till hennes närmaste postställe, hon behöver även en del hjälp med sin egen laptop, så jag föreslog att hon skulle hämta den, höra av sig och ta med sig sin laptop och komma hem till mig med allt så får jag hem laptopen och kan installera den samtidigt som jag kan hjälpa henne med hennes laptop. Men det tyckte hon blev alldeles för flängigt och jobbigt för henne. Hon tyckte att jag skulle gå/åka buss typ en halvmil hem till henne och sitta där med allt och att hon sen ska skjutsa hem mig. Det blir ju lika bängligt och flängigt för mig. Jag sa att jag tyckte det att egentligen vore det ju lättast om hon som har råd att köra och inte behöver bekymra sig över bussresekostnader  bara tog laptoparna i bilen och kom hem med dem till mig så vi kan sitta här och hålla på med laptoparna och sen far hon bara hem med sin sen när vi är klara. Nä då helt plötsligt out of the blue  så är man tydligen otacksam för att hon köper en laptop och en skitpryl från tvshop åt en. Kort sagt så är jag helt enkelt otacksam för att jag vill göra det enkelt för oss. Hon bara skriker och skriker i luren medans jag säger att det bara var ett förslag och ursäktade mig existens.

Hon tycker att jag är otacksam och bara vill ha och vill ha. Jag är inte otacksam, jag är jätteglad att jag får en laptop och en skitpryl från tvshop. Bara det att jag har inte bett om en skitpryl från tvshop. Jag blir mer tacksam över att få saker som jag faktiskt är i behov av och som jag själv valt ut. Och istället för att köpa en Dermasetra pryl från tv shop så hade man kommit billigare undan med en bodyscrub och en fotfil istället. Jag är otacksam och bara vill ha och vill ha. 1 Jag har bara bett om två saker, en laptop och en hund (som hon inte alls går med på) 2 Hon spenderar tusenlappar på skitprylar från tvshop 3 Hon spenderar 4000 på en bröllopspresent 4 Var är jag otacksam? Jag vill inte gå in på exakt hur mycket hon äver men låt oss bara säga att det är MYCKET. Hon gnäller på mig att hon spenderar så mycket pengar på en laptop åt mig och en skitpryl från tvshop som jag inte ens bett om men hon spenderar glatt 4000 på en bröllopspresent. Hon kommer senare att ärva resterande av arvet vilket och är en hel del pengar som hon säger att hon ska dela 50/50 med mig. Tro mig, jag vill som de flesta andra, väldigt gärna vara ekonomiskt oberoende. Men ska det vara på det här viset så vill jag inte ha ett enda korvöre av dom pengarna. Jag klandrar henne inte för att hon håller hårt i  pengarna, absolut inte. Men jag vill inte behöva höra en massa gnäll om hur mycket pengar hon spenderat på mig varenda gång det är minsta lilla osämja eller oenighet.

Min mamma har misshandlat mig psykiskt i hela mitt liv, och hon är troligtvis omedveten om att hon gör det. Det har konstaterats X antal gånger inom familjen att mamma är INTE frisk i huvudet. Tyvärr så finns det inga omständigheter som gör att hon ska behöva åka in på tvångsvård. MÅNGA gånger i mitt liv har jag tänkt "vad ska jag ta mig till? Åh herre gud hjälp mig, vad ska jag ta mig till?". Man har som sällan funnit svar på det. Men nu har det gått så pass långt att jag överväger på allvar att byta namn och telefon nr och flytta härifrån. Då är problemet bara att det säkerligen kommer gå ut över min stackars far som inte förtjänar något ont alls, för återigen, mamma är inte frisk i huvudet. Så vad gör man? Vad fan i helvete gör man? Och HUR gör man? Jag har nyligt uteslutit en person ur mitt liv och jag har efter en svår 6 månaders svacka börjat komma tillbaka. Och jag känner att om jag mår bättre sedan jag uteslöt den här personen ur mitt liv så kan den personen haft mycket att göra med varför jag hamnade i svackan från första början, i och med att svackan började i samband med att jag började umgås med personen. Det är inget tvivel om att jag mår dåligt av att ha min mamma i mitt liv, jag har många gånger funderat på att begå självmord bland annat pga henne, så vad är det som säger att jag inte skulle må bättre av att utesluta henne också? Den stora frågan är bara om det är värt det dom konsekvenser det kan ge.