Idag hade jag inbokat en kastreringstid för min honkatt Prisma på Djurkliniken i Skellefteå. Kl 08:00 när kliniken öppnar hade jag fått i uppgift att jag skulle komma in med katten, någon minut efter 8 kommer jag in med min katt.

"Det var din katt som skulle kastreras va?" - "Ja, det stämmer" svarade jag, ganska omgående blir Prisma i princip utsliten från transport buren och läggs ner på en våg. Jag får förklarat för mig att jag var 8 minuter sen och att 8 minuter är mycket för dem. Personalen verkar allmänt stressad och sur. Jag lämnar min katt hos dem, betalar och berättar att jag kommer före kl 16 och hämtar min katt.

När jag kommer tillbaka till kliniken kring 15:45 får jag förklarat för mig att min katt har blivit sydd med stygn som läker bort av sig självt för att undvika återbesök (för bortagning av stygn) pga min katt hade varit så stressad och besvärlig, samtidigt som jag får menande blickar. Jag förklarar att min katt antagligen aldrig varit hos veterinären och att det kanske inte är så konstigt att hon varit stressad. "Ja men trots det borde inte en katt bli så stressad av att vara hos veterinären", ja vad vet jag men som jag ser det så tycker jag inte att det är så konstigt att hon blir stressad och besvärlig av att först åka bil in till kliniken, vilket hon antagligen aldrig gjort förut och sen komma till veterinären där hon heller aldrig varit förr och sen bli handskad av stressad och sur personal. Djur känner av människors energi och är personalen sur och stressade när dom handskas med henne så är det väl inte så konstigt att även hon blir stressad och sur.

När jag bokade tiden för kastrering, då de behöver olika uppgifter om katten, förklarade jag läget. Prisma har varit i min ägo sedan Bull hittade henne på en parkering i Bureå. Smutsig och mager var hon. Jag badade henne och gav henne mat. Vi satte upp lappar om upphittad katt och ringde polisen, ingen saknade henne. Så jag såg henne som min. Men jag vet inte hur gammal hon är eller var hon kommer ifrån eller varför ingen saknade henne. Från första början betedde hon sig som en innekatt och hon har också då förblivit en innekatt. Hon har antagligen aldrig åkt bil fören idag och hon har antagligen aldrig varit hos veterinären heller fören idag. Hon är innekatt och hon träffar oftast bara mig. De få gånger jag haft fest eller haft ett gäng kompisar på besök så har jag stängt in henne i sovrummet så hon ska få lugn och ro. Hon är helt enkelt van vid att bo i en lugn lägenhet bara hon och jag.

Jag tycker inte det känns bra att personalen på en Djurklinik är sur och stressad och som handskas med min katt på ett ganska hårdhänt sätt. Det är klart att man som katt blir upprörd när man blir utsliten ur buren och nerlagd på en våg på ett ställe man inte känner igen sig och sen bli intryckt i buren igen. Jag vet dessvärre inte hur de handskades med min katt efter det att jag for. Men det är tyvärr inte första gången det är såhär.

Det var sommaren 2009, jag hade hand om Bulls ena katt Pippin som kissat utanför lådan några gånger hemma hos Bull. Men hemma hos mig tycktes det inte vara några problem.

Så en dag märker jag att Pippin jamar konstigt, som om han har ont. Jag blir illa till mods och ringer Bull direkt och berättar att jag är orolig för hans katt. Bull kommer och tittar till Pippin, vi kommer inte riktigt på vad som kan vara fel men resonerar som så att vi väntar till imorgon och ser hur han mår då. Då mår Pippin sämre så vi åker in till Djurkliniken på förmiddagen och för förklarat för oss att Pippin fått stopp i urinröret eller liknande. Vi följer med in i ett rum där det tar en spruta som de sticker in i urinblåsan för att tömma. Både jag och Bull upplevde att de handskades rätt hårdhänt och okänsligt med Pippin. Bull får betala kring 2000kr för tömningen, medecin och special foder. Vi åker hem igen i hopp om att Pippin ska bli bättre. Hela eftermiddagen och kvällen ligger han på samma ställe och rör sig inte ur fläcken. Morgonen efter upptäcker vi att han spytt ner hela hallen, vi åker in till kliniken omgående. Där får vi förklarat för oss att Pippin inte går att rädda och att det är bäst att han blir avlivad. Bull får betala ytterligare 500kr för att avliva sin stackars katt. Både jag och Bull grät, han var en underbar katt och betydde mycket för oss båda.

Såhär i efterhand undrar man hur de inte hade kunnat förutspå att det skulle bli på det viset. De hade kanske varit bättre om de, redan när vi kom in till kliniken första gången, förklarat vilka alternativ som fanns och hur stor chans det fanns att Pippin skulle bli bra igen. Eller om det var lika bra att avliva honom på en gång, så han slapp lida så mycket. I slutändan hade Bull betalat 2500kr för en död katt. Det är mycket pengar för en person som är sjukskriven.

Jag skriver det här inlägget för att varna, och för att visa att detta är inte okey. Det är inte okey att personal på en Djurklinik som ska handskas med djur, endel av dem sjuka djur dessutom, är sura och stressade. Att busschauffören är sur och stressad det kan man ta, men att personer som ska handskas med husdjuren som är som familjemedlemmar ska vara sura och stressade det är inte okey.