Jag är 21 år och har jobbat 2 månader nu på mitt första riktiga jobb. Anledningen till att jag ej jobbar kvar är det att avdelningen där jag jobbade (satt i telefon för kundtjänst åt com hem) sade upp samarbetet med arbetsgivaren. Det fanns både bra och dåliga grejer med arbetsplatsen men det hör inte hit, så är det med alla arbetsplatser. Och det var ett jobb och ett jobb var det jag behövde. Jag är ingen sån som vägrar ta ett jobb om det inte är fancy. Jag tar det jag får.

Jag har sedan jag gått ut gymnasiet gått två olika "kurser" eller vad man ska kalla det, som ska hjälpa arbetslösa ungdommar. På dessa kurser har jag träffat en del ungdommar som vissa kanske skulle kalla lata. Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det. Många av dem hade bara valt någon linje på gymasiet bara för att ha gått något och för att de fortfarande inte vet vad de vill göra. Att veta vad man vill pyssla med och vad man vill jobba med kommer ju inte bara ramla ner i knäet på en. Man får rannsaka sig själv, och medans man gör det kan man ju lika gärna ta ett crappy jobb på mcdonalds eller som butiksbiträde eller skräpplockare på festivaler. Men bara för att man stött på ett gäng ungdomar som tycks vara lata så behöver det inte för den skullen innebära att alla ungdomar är lata. Dessutom skulle jag vilja se de personer som flitigt antytt att ungdomsarbetslösheten beror på ungdomarna själva, Fredrik Reinfeldt te.x skulle kunna fritera pommes på mcdonalds eller Linda Skugge kunde byta blöjor på pensionärer och sedan skulle jag vilja få deras utlåtande om hur ball det är att jobba och hur bra dom tjänar på det.

Om ungdomsarbetslösheten är en synvilla, som Reinfeldt påstår, hur kommer det då sig att när en arbetsplats anonserar ut att de har ett fåtal lediga arbetsplatser, är det inte helt ovanligt att det trillar in ca 500 ansökningar? Om ni frågar mig så tror jag att en stor anledning till att arbetsgivare inte törs ge undomar en chans är just för att politiker som Fredrik Reinfeldt antyder att ungdomar är lata.

När en arbetsplats anonserar ut att de har kanske fem lediga platser är det inte helt ovanligt att det trillar in ca 500 ansökningar. Då är det kanske dags att inse att det inte är ungdomarna som är lata utan att det finns för få jobb ute på arbetsmarknaden. Finns det fem lediga platser och det kommer in 500 ansökningar så visar ju det på att merparten av ungdomarna som bor kring området i fråga har fått tummen ur att skicka ut en ansökan åtminstone. Sen huruvida man får jobba kvar på stället en längre tid eller inte behöver inte bara ha att göra med hur man sköter sig på jobbet. Ibland måste arbetsgivarna avskeda någon pga de inte har råd att ha så pass många anställda, och då är det oftast sist in först ut som gäller. Då spelar det ingen roll hur bra man skött sig och hur pålitlig och exemplarisk man varit.

Jag tycker att en person som Fredrik Reinfeldt som varit i politiken hela sitt liv, som antagligen som ungdom aldrig upplevt det här med att jaga jobb, som tjänar multum INTE är i position till att säga att söker man jobb så får man jobb och får man inget jobb så är man lat. En annan grej jag tänkt på är att praktik är i stort sett hur enkelt som helst att få tag i. När jag gick en av de kurserna som skulle hjälpa ungdomar att finna jobb så skulle man ha en praktik på 6 veckor. Första bästa ställe jag gick in på fick jag praktik. Jag presenterade mig och lämnade mitt CV och sa att jag var intresserad av praktik. På vägen hem kanske 30 min senare blev jag uppringd och fick besked om att jag fått praktikplatsen. Jag har i övrigt heller aldrig upplevt någon svårighet att hitta praktikplats. Så jag får ju en känsla av att arbetsgivarna behöver mer arbetskraft, bara det att dom har inte råd att betala löner och arbetsgivarskatter så de tar in folk på praktik som gratis arbetskraft istället. Så min slutsats är att det ligger nog inte i att ungdomarna är lata utan att arbetsgivarna har inte råd att anställa folk, och skulle det ha det så törs de inte chansa på att anställa en ungdom pga vissa politiker antyder att ungdomar är lata och oföretagsamma...

Sen kan man ju ifrågasätta syftena med alla dessa arbetslöshetskurser för ungdomar. Man är där på heltid eller på deltid. Den första sådana kursen jag gick på var rena rama lekstugan, vi fick ett gäng ståltrådar som vi skulle böja till konstverk som skulle symbolisera vår framtid och berätta om dem. Vi fick göra gruppövningar där man fick ett papper där det stod ett scenario om att skeppet förlist och vi nu satt på en livbåt mitt ute på havet och vi visste inte var vi var eller något, där stod även ett gäng olika föremål som vi skulle rangordna vad som var viktigast att få med sig på livbåten som skulle snabbast göra att vi fick hjälp in till land. Det enda vettiga vi gjorde den 4 veckor teoretiska delen av kursen var att vi fick hjälp att finslipa våra CV:n. I övrigt var det bara rena rama lekstugan. Istället hade vi kunnat få hjälp av arbetsförmedlingen att finslipa våra CV:n och skriva ut  40 stycken och gå några vändor på stan och dela ut dem.

Vi ungdomar behöver mer konstruktiv hjälp med att finna jobb än att vi ska sitta och böja ståltrådar till "konstverk"