Jag vet att du läser min blogg. Så jag vet att du läser det här. Det jag vill säga är... du gick över gränsen. Man tar inte reda på någons nr utan att fråga dem om det är okey att du gör det! Normalt så brukar man FÅ numret! Och speciellt så börjar man inte skriva sms och ringa innan man ens vet säkert att det är okey. Jag tycker det var uppenbart att jag inte ville att du skulle ha mitt nr, jag var bara för snäll för att inte säga det rakt ut. Och sen kommer du och ringer på min dörr när jag sitter och äter helt utan förvarning, what the hell man?! Den enda som är okey att komma oanmäld är Bull, han är min bästa vän och jag litar på han så han har nyckel hem till mig. Alla mina andra RIKTIGA kompisar hade haft vett nog att höra efter om det vore okey om dom kom förbi. Jag menar va fan jag kanske har hemliga saker för mig? Jag kanske låg och knullade med någon vad vet du? Jag kanske satt och sket? Liksom jag lät inte sådär vrålpepp när du undrade ifall du fick komma förbi. Jag är ledsen att jag inte talat klarspråk med dig men såhär är det: Visst du är trevlig att snacka med på msn men det var heller inte mer än så jag ville ha det heller. Internetbuddies, inte mer. Men seriöst om du tar reda på mitt nr och dyker upp utanför min lägenhet utan förvarning, det är lite stalker beteende. Och jag vill INTE att detta ska bli värre, so this ends right here right now. Och jag kanske låter hård när jag säger att jag inte bryr mig om du säger att du var lite småkär i mig. DU ÄR KÄR I EN FANTASI! Bara för att jag pratar med dig till skillnad från andra människor så betyder det inte att jag är intresserad av mer än vänskap. Jag tycker du är trevlig att snacka med på msn och du har liksom inte varit otrevlig mot mig så jag har ingen anledning att vara det mot dig heller. But this changes everything, this was over the line. Jag är fullt medveten om att du har Aspergers och att det inte precis gör saker och ting lättare för dig, men det gör det inte det minsta okey att du börjar betee dig som en stalker!

Kontakta inte mig mer, sms:a inte, ring inte, skriv inte till mig och framförallt dyk inte upp utanför min lägenhet! Kontakar du mig ändå så har jag vänner som står bakom mig och jag lovar dig, om du besvärar mig, they will hunt you down. Och ser jag dig smyga omkring här eller ringer på dörren, då ringer jag polisen. Ta inte detta så hårt, jag vet att du haft det tufft, men det är inte direkt så mycket historia som går förlorad. Du kanske diggar mig, men du känner mig inte så väl.

Men för ditt eget bästa, kommentera inte ens det här inlägget, och gå vidare med ditt liv och låt mig vara!